Frustrationen har funnits länge i Sverige. Den finns hos företag, hos kommunerna och inom många myndigheter.
Det är en frustration över att planerade investeringar i den gröna omställningen inom industrin fastnar i långsamma tillståndsprocesser och långbänkar i form av skepticism mot nya innovativa tekniker.
Det är också en frustration över att olika myndigheter gör olika bedömningar och över att investeringar och teknikutveckling som är bra för klimatet stoppas upp av ärendehögar.
Frustrationen gäller också att "bruna" industrier som investerar i grön omställning prövas mot ett nollalternativ, vilket leder till att teknikskiften försenas och ifrågasätts.
Vi har brist på tid och fart
För att inte tala om frustrationen över att kommuner som vill gå i bräschen för nya företagsetableringar stoppas av statens olika aktörer.
Listan på olika "case" som löpande hamnar på Accelerationskontorets bord kan göras lång. För oss är det tydligt att tid och brist på fart är gemensamma faktorer som hämmar Sveriges konkurrenskraft och möjlighet att uppfylla våra klimatmål.
Att som Karl Reinholtz i Energy Loop den 27 maj 2026 hävda att just tid inte är en avgörande faktor för till exempel de stora industriomställningarna som nu sker i Sverige, är därför både förvånande och missvisande.
Accelerationskontoret presenterade för ett år sedan en kartläggning över hur den gröna omställningen i Sverige ser ur. Vi kunde konstatera att 803 miljarder kronor är på väg in i, eller nyligen har investerats, i industrins gröna omställning – och då omfattade kartläggningen endast enskilda investeringar över 100 miljoner kronor.
Utöver det konstaterade vi att över 200 miljarder av dessa investeringar befann sig i olika typer av tillståndsprocesser – kapital som låg på vänt utan att göra nytta.
Sverige har enligt OECD några av de längsta tillståndsprocesserna i Europa. Samtidigt kan vi konstatera att kapitaltillgången är exceptionellt god i en miljö där över fyra miljoner svenskar är delägare i företag genom vårt unika ISK-sparande, bolagsskatterna befinner sig på en nivå som inte avskräcker och kapitalmarknaden i övrigt präglas av transparens.
200 miljarder på vänt
Men all typ av finansiering förutsätter tidsatta och förutsägbara beslutsprocesser. Det vill säga: tid har betydelse. Detta gäller även om kapitalet är långsiktigt.
Accelerationskontoret har med anledning av tidens betydelse för svensk konkurrenskraft och för våra möjligheter att uppnå klimatmålen löpande, presenterat en rad förslag till regeringen för hur arbetet med tillståndsprocesser kan snabbas på.
Två förslag rör rent administrativa åtgärder som kan införas redan i höst. Det skall ta max två veckor efter det att en ansökan om tillstånd lämnats in för att få en handläggare utsedd, och max ta två månader innan en tidsplan kommuniceras.
Detta är mig veterligen första gången som man från statligt håll ser ett så tydligt behov av att börja mäta tiden i tillståndsärenden och se tiden som en naturlig ingrediens i svenska tillståndsprocesser.
Därför är tiden avgörande
Myndigheternas bristande respekt för tid som strategisk resurs är ett stort problem i Sverige idag. Det handlar inte om eftertänksamhet eller att en snabbare, mer effektiv process skulle öka risken för sämre beslutsunderlag.
Tvärtom skulle svenskt beslutsfattande må bra av att lägga sig på en mer "good-enough-nivå" där ett beslut leder till ett annat – löpande. Nu strävar alltför många efter de perfekta besluten som i praktiken inte kan levereras.
Även om ett ärende utreds under flera år och även om alla berörda målgrupper tillfrågas saknas det perfekta beslutet, för verkligheten förändras under processens gång.
Tiden går och investeringarna som skall bidra till att uppnå våra klimatmål uteblir. Därför är det avgörande att snabba på våra processer. Därför är tiden avgörande för industrins gröna omställning.
Kristina Alvendal, nationell industrisamordnare och chef för regeringens Accelerationskontoret